Jag ser på molnen
där de svävar i skyn
blir till och formas
i en värld evigt ny
så tätt mot jorden
som om himlen var här
jag nästan rör vid den
en ängels kyss
som smakar regn
jag sträcker mig så långt
jag räcker och jag är
Så nära men ändå långtifrån
de där älskade dragen
hos någon jag aldrig når
så nära men ändå långtifrån
som en falk utan vingar
är min längtan evigt blå
Jag ser din aura
och den lyser så god
jag rör mig in mot ljuset
med en nattfjärils mod
din glädje bär mig
jag vill tro den gäller mig
men bilden klarnar och jag ser
någon annans blick får dig att le
jag sträcker mig så långt
jag räcker och jag är
Så nära…
Jag färdas mot en horisont
som glider undan gång på gång
jag rör vid vattnets spegelbild
och kvar blir hav och tång
jag bygger dig en tron
förblindad av en illusion
tills verkligheten drabbar mig
Så nära…