Jag är en bland miljarder
varken mindre eller mer
som ödmjukt borde nöja mig
med livet som det är
men alltför ofta har jag drömt
om att få vara någon annan
en människa som gör skillnad
och skapar avtryck som består
som lyser genom mörkret
likt silvervita spår
som kan fånga livet
i ett enda ord
och ge löften som är sanna
världen är en enslig plats
och tiden en bedräglig vind
jag är en liten del av allt
men allt är ändå bara ingenting

Jag ställer mig vid porten
och klappar på
jag behöver en riktning
så jag vet hur jag ska gå
och enkla svar så att jag förstår
kärlekens villkor och bud
det rastlösa pirret under min hud
vem som är jag
vem som är Gud

Jag väver mina drömmar
runt tysta föremål
den dagen jag har somnat in
är de allt som återstår
likt skärvor från en annan tid
utan mening eller sammanhang
världen är en enslig plats
och tiden en bedräglig vind
jag är en liten del av allt
men allt är ändå bara ingenting

Jag ställer mig vid porten…

Driven av en längtan efter något jag inte vet
driven av lusten att bli fri all vilsenhet
tankar far i cirklar, molnen skingras ovanför
och under tiden som jag går här
slår fröet rot och blir en blomma
som växer upp, vissnar ner och dör

Jag ställer mig vid porten…