Två själar möts och skiljs igen
så mycket liv sedan bara tystnaden
och denna väntan på att än en gång
söka finna och börja om
det är en evig strid min vän
för det vi kallar kärleken
En våg av värme sköljde över mig
den allra första gången jag såg dig
det är som om något stort och märkligt sker
som om jag aldrig ska frysa mer
min enda önskan är att det är sant
och att du känner likadant
Är det för mycket som jag begär
om jag ber dig stanna kvar en stund
för din närvaro gör mig lugn
är jag naiv om jag tror
att du vill vara här
och offra sömnen för min skull
nu när månen lyser full
och målar natten i silver och guld
Det ljusnar sakta, jag sitter här
så fylld av undran inför den du är
i dina ögon vilar det en sorg
den som är muren runt din borg
kan du se det när du ser mig
jag är en spegelbild av dig
Är det för mycket…
Så svårt det är att vilja nå dig
och inte veta vad du känner för mig
vad kan vara värre än
den ovisshet jag lever under nu
när den som bär alla svaren är du
Är det för mycket…