CajsaStina Åkerström



Två

Ett ord för mycket
En inväntan för lång
Du hejdar mig mitt i ett steg
Jag som egentligen är på språng
Jag ser att du är ensam
så jag ställer mig bredvid
Och medan människor
omkring mig går
och går och går
stannar jag här för
att ge dig tid
Ett fönster öppnas
En dörr rycks upp
och ställs på glänt
En situation så unik
att den aldrig någonsin
förr har hänt
Du tänder en eld
som lyser så lustfylld och stark
att mitt allra mörkaste
mörka rum blir ljust
och min ouppnåeliga
dröm tar mark

Aldrig, aldrig, aldrig
aldrig, aldrig igen
Aldrig, aldrig, aldrig
ska jag frysa igen och
aldrig, aldrig, aldrig
mera vara ensam igen
aldrig, aldrig, aldrig igen

Världen ser oss
men vi ser inte den
Chockade av det som hände nyss
står vi här mitt i tystnaden
Ovana vid tanken
att tänka och känna för två
förflyttar vi oss
några steg mot varann
och lär oss sakta
på nytt att gå
Och natten kommer
och målar alla bilder i svart
Så svårt då att
vara ensam och inte se
och inte kunna veta vart
Du fyller mig med åtrå
och med värme och jag
märker inte längre mörkrets djup
för min kropp befrias
från tyngdens lag

Aldrig...

En stjärna faller ljudlöst
Jag hör ditt hjärta slå
En kraft mycket starkare
än tankens gör det
omöjligt för mig att gå
Visshet bortom allt förnuft
Var kommer den ifrån
Räds aldrig djupen älskling
Runt oss finns en livboj
gjord för två

Aldrig...