CajsaStina Åkerström



Vreden och stormen

Regntunga skyar
skärvor och ensamhet
råkalla byar och svedan
från din fientlighet
allt som var nära
har vänts till kyla och distans
Finns det någon mening
med att fortsätta vandringen
är jag en hedning
som inte tror på kärleken
vi famlar i mörkret
efter dörren till en
ingång någonstans

Vreden och stormen
bedarrar över tid
av jord är du kommen
men själen vandrar fri
som öar i strömmen,
skilda från varann,
är vi vilse i drömmen
om tvåsamhetens lyckoland

Så svårt kan det vara
och ändå så sorgligt lätt
att fråga och svara på ett fegt
och undvikande sätt
vi slår våra murar
lögn för lögn
och sten för sten

Vreden och stormen…

En gång är ingen var det
visst någon som sa
med spetsade sinnen
läser vi av varandras drag
vad har hänt med vår kärlek
är den en illusion
bara ett sken?

Vreden och stormen…